NÄR LIVET GÖR SIG PÅMINT

(null)

Mitt bland alla livets fina och tanklösa stunder. Där man har lyxen att bekymra sig över skitsaker, gör sig livet påmint.
Igår var vi med om en otroligt obehaglig situation. Vi har börjat mata Ingrid med flaska för att Linus ska kunna mata henne och för att jag ska få lite avlastning och känna att jag kan åka iväg och göra saker utan tidspress. Hon är inte van vid nappflaska än men det går oftast bra och utan protester.

Ibland kan Ingrid sätta i halsen när jag ammar, men hon brukar bara hosta till ett par gånger sen så är hon på banan igen. Det tar bara ett par sekunder. 
Igår hade hon förmodligen bråttom när vi matade henne med flaska och hon glömde säkert att svälja, vilket resulterade i att hon fick för mycket mjölk och satte i halsen. Hon blev helt tyst. Vad som kändes som flera minuter var säkert 10 sekunder i verkligheten. 
Linus tog det lugnt och bra, höll henne med magen nedåt och dunkade henne i ryggen. Jag blev förstelnad. Skakis. Ångest. 
Tillslut började hon hosta till efter ett antal ryggdunk. Allt gick ju bra. Men så här länge har hon aldrig satt i halsen.

Jag har haft otrolig ångest sen igår. Blivit påmind om hur skört livet är och att man inte kan ta något för givet. Ångest över att det finaste och mest betydelsefulla i mitt liv kan försvinna bara sådär. Också ångest över framtiden. Tänk om det händer igen? Tänk om något ännu värre händer?

Mitt kontrollbehov och min ångest är ingen bra kombination. Helt klart något jag kommer behöva jobba på ju äldre hon blir. 

Idag ska jag och Ingrid ha en fin dag ihop. Tacksamma över att vi får vakna bredvid varandra varje morgon och leva livet tillsammans!

Britta Storm

Gosan då ♥️♥️♥️♥️ Ta hand om er!!

Svar: ❤️❤️❤️
ellinorehanelll.blogg.se